Jag har en tro på att Gud kan använda min berättelse om mitt liv. Mitt liv är präglat av många flyttar mellan städer som ung och skilsmässor och lidande. Jag har många gånger ropat till Gud och frågat vad han vill med mitt liv. Genom prövningar och misslyckande står jag ändå här fast övertygad om att Gud hör bön och att han ALDRIG lämnar oss. Vi människor kan göra våra val er elle mindra bra och vandra bort från Gud, men Gud finns ALLTID kvar. I allt detta har Gud hela tiden talat till mig om förmaningar till sin församlig om att göra bättring. Gud säger gång på gång till mig att stå upp och tala hans budskap och vädja till sin församling om att vända om och se honom. Gud söker sin församlig och ger inte upp. Detta är mina ord och min upplevelse.
Jag är idag 37 år och bor utanför Jönköping i ett samhälle som heter Mullsjö med vår ihopsatta familj. Vi är två vuxna och fem barn i en mindre bodstadsrätt. Att bygga en ny familj två halva familjer är inte det lättaste och det har varit en prövning på många områden. Vi har satt Gud i centrum och tror på att vi som försöker på nytt har precis lika värde som dom som lever i en kärnfamilj. De är svårare men jag vill säga att det går och Gud kan hjälpa oss att få ett välsignat liv. Idag fungerar livet bra men det har det inte alltid varit så.
Min Historia börjar när jag var 12 år gammal och efter ett skidläger i Åre väljer att döpa mig. Jag tillhörde det man brukar säga tredje generationens kristna. Många av oss lever på en ärvd tro som vi har fått från våra föräldrar och är mer traditions kristna än kännande levande kristna. Livet var ganska inteteägande och gick den kristna vägen som jag idag inser var mer som rutin än egenvald. Att gå till kyrkan, be sin bön och läsa bibeln är en sak men att känna den sanning i själen och LEVA i kristus något helt annat.
Som 13 åring gick jag igenom en tid med självmordstankar och försökte ett par gånger avsluta mitt liv. En svår tid men tog mig igenom den med hjälp av Guds ledning och genom ett under som Gud visade mig på ett storartat sätt. Men det är också då jag får en djupare mening i mitt liv och en livsupplevelse som följt mig hela livet. Jag kan idag inte minnas nästan någon från mitt liv innan ca 13 års ålder. Jag vet att jag döptes efter ett skidläger i Åre vid 12 års ålder men det enda som finns är ett foto. Det är med en sorg i hjärtat, men kanske en nödvändighet för att klara av alla relationer man byggt upp och sedan varit tvungen att lämna. Under tonåren bodde jag i Kumla utanför Örebro och det är därifrån och framåt som minnena börjar komma tillbaka.
Åren gick och jag följde den kristna vågen som ung man. Träffade en kvinna. och efter kort tid gifte mig och fick barn. Allt gick så fort och jag undrar om detta var min vilja eller en bubbla av påtryckningar av församlig, grupptryck och annat. Jag fick inte det liv som jag trodde men kämpade på så gott jag kunde. Vi flyttade från Örebro till en Mullsjö och där skulle allt bli bättre och vi skulle rota oss och ge våra två barn en fast grund att växa upp på. men min fru blev allt mer främmande för mig. Min tro blev svagare och kallare och tillslut ropar jag till Gud.
" - Gud, Om du vill ha mig som tjänare och att jag ska utföra det som du ber mig om, tala de ord som du ber mig tala, måste du hjälpa mig. Om det så är att du måste röja de hinder som står ivägen "
Efter en kort tid lämnade hon mig för att flytta ihop med en annan man och mitt liv låg i spillror.
Ågest och stora problem med att inte kunna flytta hem till Örebro, barn på 50 % och släkt och vänner som försvann. Församlingen gjorde inga märkbara försök att höra av sig och jag fick istället höra att det var jag som varit otrogen , varit aggresiv och skadat min fru, vilket var raka motsattsen till det som inträffa. Det som skrämde mig mest var att detta kom från min församlig.
Efter den tuffa perioden träffade jag en ny kvinna, gifte mig som man ska och enligt vad kyrkan förespråkar men även denna gång blev livet en kamp. Med psykisk problematik och dålda sanningar så slutade även detta äktenskap i kaos. En dag när mina barn hämtadases av deras manna sa jag kort att jag ville att dom skulle stanna en längre tid hos henne, vände mig om och talade om för min fru att jag går och kommer inte tillbaka förens hon lämnat huset. Mitt liv som kristen i allt detta blev så motsägesfullt att jag helt höll på att tappa kontrollen.
om någon vill veta mer kan ni skicka ett mail till blomfeldt@live.se så kan jag berätta.
