En liknelsen om att leva i världen!

Liknelsen om att leva i världen!

Vaknade idag om att Gud pratar med mig om en liknelse hur allvarligt världen påverkar oss människor. Jag var helt oförberedd så dagen innan hade varit en dag med oro och känsla av att inte räcka till. Detta trots att jag bett Gud om att använd mig igen. Mitt liv och min vardag har ett ständigt tryck på mig av att inte duga och prestera tillräcklig. De sista dagarna har jag varit med i olika sammanhang där jag lyssnat på proffsiga talare och proffsiga sångare. Alla glänser av fulländande och jag själv ser mig som mycket liten och okunnig gång på gång.

Detta visdomsord och liknelse kom till mig:

” Det jag ser och känner är att världen är som att stå i en dusch. Mängder av vattendroppar forsar ner och slår mot huden. Man kan hålla upp handen för att försöka skydda ögonen tillfälligt men så länge kranen står på så går vattendropparna inte hindra från att oavbrutet försöka blöta ner kroppen. Vattendropparna kan beroende av syfte värma en frusen kropp eller kyla en varm kropp. Vi duschar för att bli rena, men behöver fortfarande en handduk och kläder för att överleva ”

Vi som människor är omedvetna om hur mycket intryck vi matas med dagligen och hur stor påfrestning detta är för vårt kristna liv. Världens ström kan påverka oss med varma och kalla känslor, ibland bränna oss eller utsätta oss för fruktansvärd kyla.Omständigheter kan göra att vi kan stå i en varm och skön dusch för att sedan efter att stängt av så nakna om blöta börja frysa. Hur vi än gör eller försöker leva så finns denna ström mot våra liv vare sig vi vill eller inte. Den går inte stänga av eller prata om som att den inte finns. Är vi medvetna om att den finns och hur vi kan hantera den så kan vi trotts det hålla oss varma och torra med hjälp av Guds kärlek.

9Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. 10Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. 11Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. 12Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. 13Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.

14Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 15Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. 16De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 17Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning. 18Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, 19och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.

Kristen gemenskap för alla ?

Kristen gemenskap för alla ?

 

 

Hur tar man sig tillbaka till en kristen gemenskap efter många år i ett utanförskap ? Trots hårda och traigska motgångar finns ändå min tro kvar och kännar mig ständigt påmind om att Gud söker mig och att han vill ha en relation med mig. Gång på gång har jag tänkt tanken att söka mig tillbaka till min ursprungsförsamling men varje gång så är det något som hindrar mig. Nu har det gått så pass lång tid att detta har blivit ett problem. De profetiska tilltal jag upplevt finns hela tiden närvarande och jag vet inte längre hur jag ska hantera detta. Kan det vara så att dessa tilltal ställt mig i svåra situationer som bidragit till att jag dragit mig tillbaka och rent av inte orkar höra mer ? Det finns flera tillfällen jag bett Gud sluta tala då jag inte känner att jag kan hantera hans vilja och stå fast och förmedla hans ord. Nu har en tid gått och jag har försökt lägga den profetiska gåvan åt sidan och lossas som att den inte finns i mig. Efter allt som hänt är jag nu mycket trött och likgiltig många gånger och kämpar med mig själv på många områden. Svek och olyckliga omständigheter i och utanför föramlingen har påverkat mig negativt och jag är mycket vilsen. Jag har gjort saker jag inte är stolt över och tänkt tankar jag abolut inte kan stå för.

Trotts allt detta så är det något som drar och ropar på mig. Spelar ingen roll hur mycket jag än förnedrar mig gång efter gång och förnekar Guds närvaro så finns han ändå like oförändrat närvarand. Även om jag inte vill så kan jag inte stänga av bilderna och tilltalen om hur Gud vill ha sin församlign och hur stort behov han har av att nå de människor som vekligen vill och och längtar efter att få känna gemenskap med honom. Jag lever själv ofrivilligt utanför kristen gemenskap och har en längtan om att få kunna slappna av i gemenskap med andra, att få vara den Gud har tänkt att jag ska vara. Jag har en längtan att få gå i tjänst och använde de gåvor Gud har gett mig och växa i mitt andliga liv.Det finns så många ord om att församlingar vill att människor ska komma till tro och att man vill växa. Vi har fått i uppdrag att leva för detta, men vad är det värt om löften inte hålls eller att man inte tror på orden man talar. Hur ska man kunna förmedla en kristen tro till någon om man själv lever med dubbelmoral och är mer rädd om sitt anseende och status än att ta emot människor som dom verkligen är. Gud har en plan för oss, men den är gång på gång i kollitionskurs men vad vi människor tycker och tänker.

"Och Gud skapade människan till sin avbild..." (1 Mos 1:27)

Gud glömmer inte sina barn !

Gud glömmer inte sina barn !

 

 

Sista tiden har varit omtumlande och svår. Jag har varit så vilsen och gått utan Gud en tid. Många omständigheter har gjort att jag försökt förkasta Gud och allt det Gud står för. Människor omkring mig som jag litat på har vänt mig ryggen och kyrkan för mig har blivit en plats med mörka och svåra minnen. När jag försöker nära mig kyrkan tar det emot och jag klarar inte att delta. Mitt liv har blivit så komplicerat att jag inte hittar ut. Allt har varit så svart.

Jag har varit i mörker och på många olika plan försökt förnedra och förstöra mig själv, försökt göra mig illa och ge upp. De få tillfällen jag ropat till Gud har det varit av bitterhet och förtvivlan att han ska ta mig bort från denna jord och låta mig försvinna. Allt är en kamp och jag orkar inte mer. Jag fastnar i ett destruktivt mönster och går gång på gång ut och söker lycka och mening på ställen som jag inte önskar någon behöva vistas på. Allt har varit så svart och mörkt.

Trots alla under och tecken Gud gör och alla underbara texter man kan läsa om i Bibeln så tappade allt detta sin mening och jag var förlorad.Att vara ledsen leder till sårad, sårad leder till besvikelse och besvikelse leder till bitterhet.

För en vecka sedan överaskar Gud mig på ett märkligt sätt. Jag kan knappt förstå det själv men mitt ute i mörkret sänder han en person som jag precis lärt känna som möter upp mig där jag sitter. Vi har träffats ute på detta ställe tidigare som är en bar. Jag har beställt in en öl och min vän ett glas vatten. Vi pratar en stund och mannen säger plötsligt att han ska döpas i kyrkan dagen efter. Mina tankar går tillbaka till den tid jag själv döpte mig och hur mitt liv som kristen startade en gång för länge sedan. Han bjöd mig med till kyrkan och jag kunde inte tacka nej. Dagen efter sitter jag bredvid honom på första bänk i hans kyrka. Jag svettas av ångest och har svårt att koncentrera mig.

Detta startade en längtan och en nöd inom mig som jag inte kan beskriva. Jag började fundera på Gud igen men ropade om och om igen att Gud ska avsluta min tid här på jorden och låta mig komma hem. Jag orkar inte mer och grät ut min sorg över att mitt liv inte har någon mening längre. Jag vill inte ha mer nöd och problem i mitt liv och vill bara att allt ska sluta. Jag gråter och vill inte mer.

Igår gick jag en lång promenad och helt utan förvarning börjar jag tänka på att det är en böneträff i den kyrka jag gått till tidigare. Jag kunde inte slå detta ifrån mig. Jag har varit gift två gånger men som resulterat i skildmässa, båda gångerna i just denna församling. Jag känner rädsla och oro då jag blivit behandlad mycket illa och av olika personer just i denna kyrka och i detta ämne. Känner mig som förlorare och mindre värd, men kan ändå inte slå ifrån mig tanken om att delta på bönemötet. Jag beslutar mig för att gå.

Jag sätter mig ner i samlingen och det bara 10 min så reser sig en gammal man jag inte känner som ropar högt ” Abba fader, Så säger herren. Jag ser dig och vet vad du går igenom. Allt du tror inte går att lösa kommer att lösa sig. Jag ser dig och jag vet vad du går igenom. Abba Fader, Han ska visa dig sådan far han är ”

Efter det reser sig ungdomspastorn och läser en text ur bibeln :

"De skriftlärda och fariseerna kom då dit (till Jesus) med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: 'Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Moses att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?" (Joh 8:3-5)

Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer" (vers 10-11)

Jag kunde inte annat än att brista ut i bön att ” Gud glömmer inte sina barn ! ”. Hur jag än försöker gömma mig, förkasta och glömma vem som är min far, så glömmer han aldrig men och det var mig han sökte . . . .

” Gud vill visa oss vad kärlek betyder ”

” Gud vill visa oss vad kärlek betyder ”

Jag är i stort behov av hjälp med förbön nu i denna stund. Mitt liv har återigen rasat och jag har våldsam nöd i mitt liv. Mitt liv är återigen i spillror, Prövningarna och frestelserna ligger långt över vad jag klarar av och faller gång på gång. Försöker anklaga Gud för allt, men ropar fortfarande till Gud att inte ge upp på mig.

Ändå kommer han tillbaka till mig och visar mig nya syner och ger mig nya profetiska budskap. Jag är inte värd detta i denna stund. Försöker förskjuta och bortförklara att Gud ropar på mig men ändå visar han mig saker som jag inte kan ljuga om. Jag försöker välja bort Gud på grund av all smärta och allt som drabbar mig, men ändå finns det något i mig som inte kan släppa taget.

Under de sista månaderna har allt varit en enda dimma och jag är fortfarande blind av allt som hänt och alldeles för svag, Jag vädjar om hjälp med förbön nu i denna stund. Ser att mina ord har lästs från flera olika länder och vädjar även om hjälp från andra länder. Be för mig.

Någon har ändrats, men förstår inte riktigt vad det är än … Trots allt jag varit med om, med separationer och djupa svek och att inte pratat med Gud på flera månader. När jag ändå försökte be igår så hade mitt tungotal ändrats till något helt annat. Jag blev helt ställd då jag aldrig varit med om detta tidigare.

Efter det fick jag en syn och detta är vad jag såg :

”Jag ser mig själv stå i talarstolen inför en stor församling och det ser ut som att jag predikar. Jag är livrädd att så stå inför stora folksamlingar så förstår inte hur jag kan klara av detta. Budskapet jag pratar om är kärlek och riktar mina ord till alla som är i en relation.  Jag talar till man och kvinna utifrån deras äktenskap, föräldern mot sitt barn och ett syskon mot ett syskon. Jag talar ut om värdet i en relation och hur viktigt det är att vårda och älska varandra. Jag uppmanar en hel församling att tänka igenom detta på allvar. Trots mitt tomma och sårade hjärta känner jag med alla och ser hur detta berör. Kärlek har blivit något vi konsumerar och missbrukar som drift. Det är något vi tar för givet och inte bryr oss om att vårda. Min känsla blir allt stakare och jag faller i gråt……”

Gud talar till oss om att se på honom vad Kärlek är !!

Varning till kristna

"Varning till kristna som stänger ute människor från Guds gemenskap ”

Jag går just nu igenom en separation och mitt liv är i spillror. Jag anklagar Gud om mig själv om och om igen men ändå talar Gud och ger mig ledning. Jag har lovat Gud att förmedla det han säger till mig i profetiska tilltal och kan inget stå emot att fortsätta med det. Efter lång tids frånvaro från kyrkan där jag gått till tidigare fick jag en känsla av att besöka igen igår. Jag hade ångest över att gå till kyrkan med det jag har i bagaget, kände mig smutsig och dömd på förhand och kände mig iakttagen av alla jag såg. Jag tittade mig omkring och hade svårt att få ögonkontakt med personer jag känt sedan tidigare. Känslan av att behöva ursäkta sig för att få vara med i gemenskapen var tung och svår. Jag hade mycket svårt att hänga med vad som sades från talarstolen även om jag längtade efter att få höra Guds ord. Jag bad en stilla bön till Gud att jag vill ge upp mitt liv och slippa denna roll i livet. Den känslan sitter fortfarande kvar och jag ropar gång på gång till Gud vad jag ska ta mig till. Efter mötet kom en person och pratade med mig som jag aldrig pratat med tidigare och jag kände mig sedd och hon lyssnade på min berättelse. Detta var så främmande för mig och jag insåg efter en stund att jag samtalade och berättade om saker jag aldrig trodde jag skulle säga till en okänd person. Detta hände alltså i den kyrka jag gått till i över 10 år i min hemförsamling och då kom detta tilltal från Gud :

Herren säger :  - Om du som kristen upplever att bli dömd och känner dig mindre värdig att få delta i den kristna gemenskapen i en församling, hur svårt och jobbigt är det då inte för den person som står utanför kyrkans portar och längtar att få komma in. Detta är inte min plan utan något människan skapat själv. Hur kan ni människor skapa ett sådant klimat där svaga och sårade inte vågar närma sig mig. Återigen står människan i vägen för min nåd och min kärlek. Om de som lever i gemenskapen har svårt att känna sig tillräckliga och godkända, hur ska då de som söker efter mig klara av tröskeln att söka sig in utifrån. Tänk om och va inte de som dömer, det har ni inget rätt till. Ta hand om de svaga och skadade som Jesus visade er, för min kärlek och nåt tillhör alla.

Bibelord:

Jesus sa först ingenting. I stället böjde han sig ner framför de inflytelserika personerna och skrev i sanden. De tittade förbryllade på varandra. Sedan steg en av deras ledare fram och upprepade anklagelsen mot kvinnan. Det var ingen tvekan om hennes skuld - hon hade blivit tagen på bar gärning. Jesus väntade på att man skulle sluta med sina anklagelser och sedan reste han sig upp.

"Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne", sa han och tittade på sina fromma åhörare. Han var tyst ett ögonblick så att orden skulle få sjunka in, och sedan böjde han sig ner och fortsatte att skriva på marken. Flera minuter senare tittade han upp igen - och den enda som fanns kvar var kvinnan.

"Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer" (Joh 8:1-11))

Jag ropar ut en bön i nöd

Jag ropar ut en bön i nöd och förtvivlan för mitt liv

(((    Hjälp mig be för mitt liv, Länge sedan jag skrev men mitt liv har under en tid varit allt annat än värdigt. Mycket har hänt, men min bön och nöd är att hitta tillbakt till Guds närvaro igen )))




" - Herre, jag vill vara din tjänare men onda andemakter trycker ner mig och tar bort den jag är. Denna gång återigen en separation och jag stå ensam i mitt liv igen. Står handfallen och tom och förvirrad över mitt kall. Du har kallat mig att profetera om allvar och tillrättavisande men bördan är så tung. Jag  hör dig ropa gång på gång men orkar knapt stå på mina ben längre."

" - Herre, hör min bön och mina rop. Du har en plan med mitt liv men just nu är jag så svag att jag inte orkar mer, min nöd är för stor för att nå ut till alla männinkor som behöver dig. Känner mig vingklippt och kedjad till marken. Jag behöver all hjälp jag kan få men har ingen att ropa till annat än dig Jesus. Att återigen bli lämnad ensam med allt som det innebär är just nu för tungt och mörkt.
Låt inte de onda andemakterna segra över mig, låt ditt ljus bevisa din storhet "

" -  Herre, om någon läser detta låt dom be för mig, hjälpa mig. Jag är en skadad profet som just nu är skadat till tystnad. Det är inte vad jag vill utan onskan och välden håller på att besegra mig. Jag vet vad du har sagt till mig och det kommer ingen kunna ta ifrån mig, men just nu tiger jag. Min bön är att bli fri och göra din vilja vart du än sänder mig. Just nu har jag inget kvar och du är fri att sända mig precis vart du vill eller göra mig till vad du vill. Jag är nu ett oskrivet blad som du får fylla med dina ord och dina värden. "

En bön till Gud kristna församlig

" - Herre, Jag ber för din kristna församling, Jag ödmjukar mig inför dig i nöd för vad vi gjort. Gud du som är vår skapare, väck dina sovande tjänare , de är inte medvetna om vad de gör. Se dom och gör oss alla medvetna att du vill möta med människor lika mycket idag som i alla tider. om ej ännu starkare och mäktigare.  Herre,  du har sett vad vi gör och jag böjer mig i nöd inför din vrede med denna bön om att förlåta oss för vad vi gjort. Låt oss inse att du längtar efter en ärlig och uppriktig bekännelse från oss att vända om och komma tillbaka till dig. Du vill återupprätta oss och vi är inte värda något i oss själva men i dig är vi allt ! "

"- Jesus,  du som vandrat här på jorden och sett hur vi kristna i alla tiden har tappat siktet på dig,
gång på gång har vi börjat med avgudadyrkan och försöket förverkliga oss själva i allt vi kommer åt.  Herre, du ser hur  vi lever av världens alla frestelser som lögnare och bedragare, Våra värderingar är inte längre din vilja och vi vet inte längre i vår blinda värld vad om är rätt eller fel. Jesus, ta denna synd och tvätta oss återigen rena och fyll oss med all din vishet. Om vi ödmjukar oss inför dig på nytt, visa oss då med ditt liv hur vi ska leva och förstå ditt ord. Jesus, du har gett oss kraften att uträtta under i ditt namn och hjälpa människor komma till tro på dig, men som orena och hycklare är vi en skam inför ditt ansikte. Herre, led oss rätt så din vilja åter kommer till jorden. "

" -Herre, ske din vilja så som i himelen så också på jorden, måste du galra ut ditt folk bland de som i det yttre säger sig vara troende men bara använder detta som en fasad, så låt det ske. Låt inte ditt namn bli vanärat av förledda kristna soch falska profeter som förleder andra som ropar och längtar efter dig.  Gud. Jag ser din vrede och kan inget annat göra än att falla ner på knä inför dig och be om nåd. Herre jag ber, led oss rätt och återupprätta ditt folk, få ner oss på knä inför dig med Gudsfrukan, låt oss med våra liv vittna kunna vittna om din nåd. Din vrede kommer snart att utplåna de som vanärar ditt namn och låt oss inte stå ivägen för din plan och din storhet. Jag ber dig jesus.  oss inte hindra din vilja här på jorden ch kalla på din vrede över oss istället för frälsning. "